Tracks

01. Världsalltets Fanfar
02. Klippor Och Skär
03. Till Dånet Av Forsar Och Fall
04. Mörk Nebulosa
05. Stjärndyrkan
06. Skogen Sover
07. Vindögat
08. Palissader
09. Eld Och Lågor



01. Världsalltets Fanfar

Mot dvalans land förflyter dagen
Och dränker beständigheten i skiftande tidvatten
En rundvandring innanför naturlagen
Som fångade ljuset hos natten
Vid rishedar bevuxna av dvärgbjörkar
Som bebor både sorg och trängtan
Återskapas den kraft som förtvivlan förmörkar
Men blott jordens egendomar kan ej stilla vår längtan

[CHORUS:]
En jordisk cykel ebbar ut
Men åvägabringar en början, utan slut
Likt skymningsdrömmars harmonik
Till flytande tonerna från sfärernas musik
Som ekar genom livets härd
Och virvlar ut till en främmande värld
Naturens blidkande karneval
Sveper in oss i sin bländande sal

Vi drömmer till stegen av fjällens världsvandring
Ett sekellångt strövtåg fyllt av äventyr
Med isens rörelse bildas topp och sluttning
Ett nytt landskap när morgonen åter gryr
Liv och rörelse, lugn och dvala
Accentuerade i en dramatisk scen
Nu bestryks världen i en brokig färgskala
I en sammanslutning av skilda fenomen

[CHORUS:]
En jordisk cykel ebbar ut
Men åvägabringar en början, utan slut
Likt skymningsdrömmars harmonik
Till flytande tonerna från sfärernas musik
Som ekar genom livets härd
Och virvlar ut till en främmande värld
Naturens blidkande karneval
Sveper in oss i sin bländande sal

Horisonten syr ihop dessa polariserade strimmor
Ordning istället för kaos och kvalm
Förlösta mellan stjärnhopars glitterdimmor
Medan jag vilar i skuggan av en belövad alm

Fantasier sipprar fram, sprungna ur en helhetsönskan
Och knäpper på visionens mångfärgade strängar
Smyger förbi vinterkylan ut i sommargrönskan
Som breder ut sig över fridsälla ängar


02. Klippor Och Skär

[CHORUS:]
En utblick genom världens skiftningsfönster
Där alger och lavar skapat mönster
På soluppvärmda hällar
I vårens ljusa kvällar
Då varje älvmynning spolar dess väsen
En urtidskarta porträtterad
Där varje bränning blir konfronterad
Av magra landtungor
Och stormars friska lungor
Som sjunger om evolutionspjäsen

Dolda öar blir till ett olycksöde
Där tiden rest sin omvälvande bild
Livets flöde i ett vattenflöde
Spolar grunden tills rikedom är urskild

Som reser ifrån källorna och ut mot havets nåd

[CHORUS:]
En utblick genom världens skiftningsfönster
Där alger och lavar skapat mönster
På soluppvärmda hällar
I vårens ljusa kvällar
Då varje älvmynning spolar dess väsen
En urtidskarta porträtterad
Där varje bränning blir konfronterad
Av magra landtungor
Och stormars friska lungor
Som sjunger om evolutionspjäsen

Tills en stjärnbrandsfärgad horisont återvänt
Där navigation sker efter en lysande regent
Fyren: som rests långt ifrån nejd och tun
Omvälvd av virvelvindens röst, i mörk bordun

Som reser ifrån källorna och ut mot havets nåd

[CHORUS:]
En utblick genom världens skiftningsfönster
Där alger och lavar skapat mönster
På soluppvärmda hällar
I vårens ljusa kvällar
Då varje älvmynning spolar dess väsen
En urtidskarta porträtterad
Där varje bränning blir konfronterad
Av magra landtungor
Och stormars friska lungor
Som sjunger om evolutionspjäsen

Som sprider både saltvatten och tång
En skärgårdsidyll för dästa sinnens längtan
Men karg och öde vid sommarens svanesång
När övärlden pyr av vintrig trängtan


03. Till Dånet Av Forsar Och Fall

Med jordbortnötningens utjämnande makt
Danas landskapet efter vågor och vind
Det omvandlas med en ihärdig takt
Och öppnar beständighetens gallergrind

[CHORUS:]
Till dånet av forsar och fall
Eroderar urberget stilla, men metodiskt
Där glaciärer slipat fram bergkristall
I den sjunkande landmassan, periodiskt

Där bäckflödet skapar som en vittrande kompositör
Sprungen ur årstiders konvention
Snårskogen höljer denna strömmande skulptör
Tills dalgången fårats som en vidöppen kanjon

[CHORUS:]
Till dånet av forsar och fall
Eroderar urberget stilla, men metodiskt
Där glaciärer slipat fram bergkristall
I den sjunkande landmassan, periodiskt


04. Mörk Nebulosa

En aktör i ett stundligt kretslopp avtecknas som en dunkel mastodont
Och spirar alltmedan stjärngenerationer passerar
Dess molnlika väsen döljer solar och bildar en vag horisont
Mot evighetsfacklorna där tidlöshet huserar

Naturens dolda krafter uppför så ockultation
Bland himlakroppars fond där existerandet sjuder
Och höljer fjärran galaxer som drivs av idelig cirkulation
Där ett outforskat skådespel genljuder

[CHORUS:]
Hänförd av en mörk nebulosa,
Av ljusperceptionens villkor vilseförd
En sällsamhet beskriven i dikt och prosa
Sköljer över oss med förhemligad innebörd

Likt en svallvåg slår den genom sinnenas vintergata
När vi druckit ur illusionernas källa
Och förlorat tankarna hos stoftmolnens intrikata
Väsen, där sanningar är flerdimensionella

Ur strålningar född, i mörker skymd
Lockar och lurar i mänsklig espri
Mot stjärnvävens vida och sprakande rymd
Där synkraft fångas av optisk magi

[CHORUS:]
Hänförd av en mörk nebulosa,
Av ljusperceptionens villkor vilseförd
En sällsamhet beskriven i dikt och prosa
Sköljer över oss med förhemligad innebörd


05. Stjärndyrkan

Våt och kall är hällen
Där min tanke reser mot skyn
I den virvlande himlakarusellen
Som ledsagar en önskan om självsyn

Algol svarar med sin magiska blick
Tindrar, blinkar och förtrollar sin gäst
I ensamhetens vildmark där tiden gick
Och färgade världen obefäst

[CHORUS:]
En bländade spegling från en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vörda
Blidkar mig med en mysteriös visit
Tills alla känslor är vilseförda

Jag ömsar minnen från ett fjärran solsystem
Och genomgår en metamorfos
Likt är värdväxt för esoteriska teorem
Som vrider om nyckeln i tidens lås

[CHORUS:]
En bländade spegling från en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vörda
Blidkar mig med en mysteriös visit
Tills alla känslor är vilseförda


06. Skogen Sover

Skogen sover!

Så tystnar åskans aria, dess mullrande jeremiad
Och molnarméer böljar ned i en askgrå skenrökskavalkad
Som sveper in alla granars lemmar med sin aura, varligt
Dessa stilla väsens konturer prålar i ljusskiftningen saligt

[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!
Ändå fylld av pulserande liv

Ljudlöst ligger landskapet, blott djurliv hörs lågmält andas
Vargars sövande klagotoner när kvällningen så randas
Måhända och den örnhamn som råder högt på ett fjäll
Och skuggar med väldiga vingar över den friliga skogens tjäll

[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!

Vi kan endast dunkelt ana
Ugglornas spöklika läte
Som inseglar nattens bana
Från sitt månskensomgjutna högsäte

Se, där, yviga granars mörka hot
Likt svarta torn högt höjda
Över martallar med seg pelarrot
Vindbarkade och böjda

[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!


07. Vindögat

Ursprungsrösten sjunger sin självsäkra visa
Och blåser ut ljusspelet i askens skrud
Till en lövbädd där det så lämnas att förlisa
Medan sommardrömmar skingras mot fjärran longitud

Med ömmande kinder möter jag vinden
Som ömsom smeker och piskar mitt liv
Och blickar mot dess hjärtpunkt intill vygrinden
Horisonten, som komponeras av ett fjällmassiv

[CHORUS:]
Vindögat vänder sig mot havet
Som blåses sönder till ett diffust dis
Vindögat är födelsenavet
Bortom vågbergens skumvita paradis

Här föds du av luftströmmars omvandling
Med en blick som sargar molnens karavan
Likt en formlös ande som genomgår en förvandling
Från fridfull bris till rasande orkan

En ursinnig virvel blir skylinjens dekor
Den snärjer sjö och urtidshav
Och mässar som alt, sopran och starka tenor
I stormflodens förtrollande och hesa oktav

[CHORUS:]
Vindögat vänder sig mot havet
Som blåses sönder till ett diffust dis
Vindögat är födelsenavet
Bortom vågbergens skumvita paradis


08. Palissader

Granskogen skänker befästning åt fauna och flora
Liksom tusenåriga växttuvor på en färgsprakande sluttningsmyr
Men ett orosfyllt läger för människor, där faror är stora
Tills en stockvägg uppförs och ängslan flyr

Palissader!

En frihet uppbyggd bakom pålverkets täta hinder
Innanför barriären, en lägereld som sprakar och glimmar
Värme och ljus som härbärgerar och sammanbinder
Följeslagare, när dunkelhet bryter solskenstimmar

[CHORUS:]
Vi bygger milslånga palissader
Till värn mot rovdjursnomader
För att förtöja och tänja vårt levnadslopp
Där stillhet är sin egen spegelkropp
Vi reserr sinnliga palissader
Men stänger tankars myriader
Låsta av ett omvärvt residens
Där eftersinnanden stillas och bränns

Genom ett stolphål skymtas ceremonier av uråldrig karaktär
Där högsätets position grundas i omgärdad flärd

[CHORUS:]
Vi bygger milslånga palissader
Till värn mot rovdjursnomader
För att förtöja och tänja vårt levnadslopp
Där stillhet är sin egen spegelkropp
Vi reser sinnliga palissader
Men stänger tankars myriader
Låsta av ett omvärvt residens
Där eftersinnanden stillas och bränns


09. Eld Och Lågor

En dunkel omloppsbana i utsträckt ellips
Bebodd av flammande kometer
Ivrigt jagar de natthimlen mot sin egen eklips
Likt ett svart hav av fluorescerande maneter
En uppenbarelse i tänkarpannors efterskalv
I förgrunden när gamla teorier faller
Solvindens lärljungar bevistar vårt himlavalv
Med ett regn av förbrända frostkristaller

Ett flämtande sken i atmosfärens famn
Som kastar ljus över stjärnströdda gäster
Ellet ett förebud från domedagens hamn
Som dirigerar ödeläggelsens orkester?

[CHORUS:]
Kometen kommer ifrån rymdernas kapell
Kometen kommer och skapar dager utav kväll
En reflektionskammare för mina frågor
I en skrud av eld och lågor
Kometen kommer i villrådighetens tid
Kometen kommer och skänker oro, skänker frid
Dess levnadsteckning målas av ljusvågor
I en skrud av eld och lågor