Tracks

01. Havets Vargar
02. Trädatanke (Fader Tids Död)
03. Gryningstimma
04. En Del Av Allt Som Bliuit Glömt
05. Fädernes Jord
06. Vargtörne
07. Vanvett
08. Spjutsång
09. Ett Gammult Bergtroll
10. Fylgians Dans
11. Den Sista Striden
12. Vinternattskväde



01. Havets Vargar

Från vida kring
vi komma i tusen
far fram över havet
likt blad i vinden

Som skuggor i horisonten
kommer vi i flock

I långa stolta skepp
med draken i för
havets kalla vindar
river i segeln

När stäven skär
i genom böljorna
som nordens vargar
far vi fram

Fäller vårt byte vid solens fall
som havets vargar samman i flock
sprider vi skräck bland guds lamm
som nordens vargar far vi fram

Hör korpens sång i från ovan
när klingan faller i Allfaders namn
hör asars sång i från ovan
när hammaren krossar korset...

I stolta skepp far vi fram
med draken i för och stål i hand...


02. Trädatanke (Fader Tids Död)

Havet ger mig dess svalkande tid
en dag av tystnad och vila
skogen ger mig tiden som var
dess uråldriga börda i mångfald av år

Våran korta tidsrymd
en veknad i barkens spricka
videpilen skriker ut sin agg
dagen läggs i skuggor

Genom järneken jag vandrar
sliter mitt skinn itu
mina skrik förvandlar natten
till infernon av tidsvindar

Tid o fader Tid, vi färdas
mot dig i dessa dagar
allt visar du mig
i ett oktarin av död

Tid o fader Tid, din död
skall jag ändlöst hylla
allt förblir orört
natten stannar stilla

Du förpestade tid
som en törn i min fot
Frustande slukar du allt
vi möter dödens dagar
du förpestade tid...


03. Gryningstimma

På fjäderklädda vingar i örnens hamn
sveper mitt sinne genom morgonens kyla
den gyllene gryningen speglar i daggen
sätter nordens ängar i brand

En röst i vinden rör vid mitt sinne
viskar som ett arv av hednisk glöd...
...om blod bringat av fäders stål
gjuten för moder Sveas mull

Ensam vilandes på vindens bädd
far mitt sinne fram över öde mark
i gryningstimma...

Gryningstimmans stilla bidande strålar
faller genom ett hav av silverne tårar
i gryningstimma...

Nattskrikans sista rop
sprunget från en falnande natt
ebbat stilla ut
i Svithiods mäktiga salar...


04. En Del Av Allt Som Bliuit Glömt

Luften ligger tung och sval
skyn mörknar av tiden
tystnad råder över nejden
i salar av gran och tall

Solen kvävs och skymningen tar vid
nattaväsen stiger upp efter dagens vila
en del av allt som blivit glömt
träder åter fram ur dimman...

Viskningar hörs från tjärnen i skogen
en sång så lockande och bedårande djup
sångens förföriska toner väver in
mitt sinne i ett töcken av drömmar

Luften ligger tung och sval
månen lyser i salar och gläntor
en del av allt som blivit glömt
träder åter fram ur dimman...


05. Fädernes Jord

Morgonen gryr över norden, detta genom blod ärvda hem
de tidiga timmarnas svalka med daggen som skyler marken
denna ljuva fädernesjord, som värmer mitt hjärta och stärker min själ...


06. Vargtörne

Röda tjocka droppar blir till stela tårar
faller från törnars spets mot en frusen mark
dömt blevo blodet vid törnets sting
dömd blevo själen i törnets namn

Likt etter river det i mina ådror
vrider sig omfamnande i min själ
faller in i glömskans stilla ekande värld
blir ett med natten och kylan

:ter står hon i full, nattens bleka gudinna
bringar mig ur min livlösa sömn...
vargtörne...

:ter ståndad från de själlösa djupen
ur förvandlingens tunga dvala
fylld av natten och törnets ande...
vansinnet fyller min strupe

Vintern i sin bleka skrud
ett regn av röd smärta färgar hennes slöja
röda tjocka droppar blir till stela tårar
befläckar en frusen mark


07. Vanvett

På örnars tuva du arla skall sitta
skild från världen skela mot Hel
mat skall vara dig mera led
än för människor midgårdsormen

Vanvett och vildbrunst, vrål och oro
dig trycke med tårar och tunga
sätt dig ner att jag säga dig må
din svidande svåra sorg

Gastar dig krame i gränslöst kval
i gruvliga jättars gårdar
till rimtursars hall du ragle var dag
släpe dig saknande val
släpe dig saknande hopp
tårar blir tidaste tröst du får
grymt skall i gråt du grämas

Vred är dig Oden vred dig asator
främst är din fiende Frej
ditt usla skarn som över dig drar
gudarnas grymma vrede

Höre jättar, höre rimtursar
Suttnings söner och segrande asar
hur jag förbjuder, hur jag förbannar
mön från målro med män


08. Spjutsång

Vävens varp är våldsmäns tarmar
hängande vikterna huvud av män
blaggarnsrafterna bloddränkta spjut
skjutbommen järnskodd skyttlarna åror
med svärden slår vi segerväven
vävom vävom valspjutens väv

Vävom vävom valspjutens väv
och segerfursten sedan vi följe
blott blickas blodiga sköldar
vävom vävom valspjutens väv
där fejdstora mäns fälttecken går
livet hans lida låter vi ej

Nu väven är vävd och valplatsen avröjd
goternas galdrar går över landen
skrämd blir den sig skådar kring
blodskyar blandas på himlen
röd är rymden av rinnande blod
och trolldomen tränger sig genom

Vi kvad här för konungen unge
segersången sälla sjöng vid den
men han som hunnit att höra orden
spjutsången läre och spride bland människor
ridom på hästarna raskt må vi ut
dråpligt vi stormar med dragna svärd


09. Ett Gammult Bergtroll

Det lider allt emot kvälls nu
och det är allt mörk svart natt snart
jag skulle allt dra till fjälls nu
men här i daln är det allt bra rart

På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt
det är så trevsamt där folk bor
och i en dal är så skönt grönt allt

Och tänk den fagra prinsessan
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan
hon vore allt mat för måns

Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll
det flyr ur vägen och skriker
tvi vale för stort styggt troll

Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss

Jag ville klappåna och kyssåna
fast jag har allt en ful trut
jag ville vaggåna och vyssåna
och säga: tu lu, lilla sötsnut

och i en säck vill jag stoppåna
och taåna med hem till julmat
och sen så äter jag oppåna
fint lagad på guldfat

Men hum, hum, jag är allt bra dum
vem skulle sen titta milt och gott
en tocken dumjöns jag är, hum, hum
ett tocke dumt huvud jag fått

Det kristebarnet får vara
för vi troll vi är troll vi
och äta oppåna den rara
kan en väl knappt låta bli


10. Fylgians Dans

Stjärnbeklädda djup
ovan nyfallen snö
en öde vind
drar sakta bi...

Lägger sig sakta
över det kalla
kristallhavets
eviga töcken...

En sista vandring
åstad fram i natten
över den frusna marken
genom råets rike...

Dessa sollösa timmar i ensamhet
i skuggan av mitt inre
under månars full
dessa sollösa timmar i ensamhet
min kropp blir mitt inre
träder i fylgians hamn
följer i dess dans

Dränkt av de silverne tårar
som faller om natten
väcker en del av mig
som dväljs i tystnad
likt en gäckande skugga
i själens väv...


11. Den Sista Striden

Stigna i blodets timma
vi grepo våra svärd
uppväckta ur bergets sal
vi drogo åter ut

I eoner har vi legat i slummer
för att än en gång slå följe
i vår svarta hord

För att än en gång höja våran bägare
för att rida vår väg över djupen

I eoner har vi väntat
på ljusets barn
som skändat vår mark
och väckt vårt hat

Tiden är nu här
när våra klingor möts
en sista gång, en sista kamp

Kristimannens blod rinner ut i leran
under våra hovar krossas hans kropp

Vi höjer våra bägare i segrandets namn
och dricker för kristus utgjutna blod...


12. Vinternattskväde

Vindar dansar kring mina fötter
lyfter små slöjor av kristall
mina tunga andetag väser
ur min kalla strupe...

Stjärnor, som spridda för en vind
fyller natthimlens mörka hav
fäller sina silverne tårar
över dunkla skuggors mark...

Ugglans ensamma rop
ekar ut i skogens salar
faller lätt som snö
dör ut i vemodig klagan...

Stjärnor, som spridda för en vind
fyller natthimlens mörka hav
fäller sina silverne tårar
över dunkla skuggors mark

Horn ljuder i fjärran
till hovslagens dån
Allfaderns mäktiga här
tronar över himlen...

Min stämma bryter natten
och vintervärldens tystnad
jag ropar de äldstes namn
hör och lyss till mitt kall