Metal Storm logo
Thyrfing - Farsotstider lyrics



Tracks



01. Far Åt Helvete

Far åt helvete,
Jag vill aldrig se er igen.
Era tomma blickar och gapande käftar
Får mig att må illa
Era intellektuella yttranden
Är prov på andlig mongolism.

Era stinkande kroppar är viljelösa slavar under era lustar
Era hjärtan är tomma skal
Självbedrägeriets fästningar
Självgodhetens högborgar
Och av inget värde

Pladdrande tungor och smackande käftar
Ni är inte värda luften att andas
Marken ni går på blir otjänlig
Kvinnor och barn, unga män och åldringar
Fall på knä och mottag er dom
Far åt helvete!

Hör ni sanningen?
Den låter som en dom
Tro aldrig
Att ni är något värda
Låt hoppets vingar förgås i flammor

Ovan alrunan, under galgen
Ägnar jag er en sista tanke
Förvisad om att den yttersta dagen nalkas
Mottar jag den dystra gästen
Vem av er ska han drabba först?

De som är födda till att drunkna
Behöver icke frukta snaran
Och drunkna skall ni
I ett blådjupt hav av eld och etter

Dies Irae Dies illa
Solvet Saeclum In Favilla

02. Jag Spår Fördärv

En sjukdom obotlig, en pest otyglad
Detta är allt vad vi ger dig
Förlåt oss icke för våra synder, Ty vi känner dem
Förgät ej vad vi gör, ty vi ska minnas väl vad vi gjort


Slå oss ned på böjda knän
Låt din dom falla över oss
Låt det regna över oss i årtusenden
Dränk oss i dina tårar

Vi är blått en cysta, blott en svulst på din kropp
Vi är blott ångest, blott kvalm på din själ
Ett skammens arv vi skapar
Ett skammens arv vi lämnar
Vår avkomma avslutar vårt verk



Generation efter generation fostras till hemgång i ditt hus
Så som din dom har förseglats - förseglas också vår

03. Farsotstider

Blodet strömmar från blottade ryggar
I ett botgörartag mot ett oblitt öde
Flagellanternas hungrade ödesvrål
Ekar högt i en klagande jämmerdal

Ty prygel skall sjungas som botande psalm
I olycksbringande farsotstider
Den fagra men oblida pesten skall kurera oss
En spegelbild av ett gisslartåg
I olycksbringande farsotstider
Askan ska strös i vinden på den svarta dödens gästabud

Från stad till stad, från by till by
En vördnad visas piskan och dess folk
Deras framförvärnades ödesvrål
Ekar högt i en klagande jämmerdal



Pastore inscio - I socknens dödsbok blott tomma blad
Sista vilan har kommit, feber och smärtor har gått i grav
Pastore inscio - All ömkan och elände nu förbytts
Sista vilan har kommit, i samklang allting ekat ut

04. Höst

Livets färger är oss blott till läns
Rodnaden på din kind
Hårets vackra sken
Och dina levnadsglada ögon
Kommer alla att bleka

[Chorus:]
Grått, Grått,
Allt blir till mull
Grått, Grått
Föda åt maskar, allt vi är

Livets höst kom tidigt.
Någon vår minns jag ej
Sommaren varade blott en stund
Ett ögonblicks bitter glädje



Livets höst kom tidigt.
Någon vår minns jag ej
Sommaren varade blott en stund
Ett ögonblicks bitter glädje
Innan höst kom för gott
Allting bleknade, allting dog
Skogarna väcktes inte till liv i ett eldlikt skimmer
Ty ett tocken sänkte sig över världen
Och stal livets färger

Livets höst är inte frisk av nordan
Ty vinden bär med sig en doft av gravgårdarnas mylla

05. Själavrak

Piskad av själföraktet, Förgiftad in till roten
Trasig och bruten, livets lusta vilse
Ändå strandad... vidrigt

Någonting pulserar djupt i själen, det talar till mig
Viljan som klandrar sig fast, glöden som aldrig slocknar

[Chorus:]
Irrgång, Irrgång... Själavrak
Irrgång, Irrgång... Själavrak

Förvriden, böljande minnen tynar.
Inre syners virvelstormar avtar

En världsbild bryts sakta ned.
Likt multen sjunkande drivved
Sänks jag sakta... Ner

Ner till avgrundens hånande insikt
Men svaret försvann framför mig

Åren passerar men känslan är kvar.
Tomhetens grava faktum...
Ihålighetens döda sträckvidd



Orörlig, hårt bunden..
Ändå får jag fram, I hjärnans labyrint
Irrgång... själavrak
Orörlig, ändå far jag fram
Förlist i illviljans hav

06. Elddagjämning

Avlade i mörker och köld
Inga goda väsen välsignade vår vagga
Ett kainsmärke bränt i vårt kött
Ensamheten är vår följesven

Ett öga till Mimer, en hand i ulvens käft
Riv gammal fästning, ge plats åt ny borg
Vägen till visdom, en smärtsam väg
Vaknande, lidande, klarhet


Vårt öde beseglas när vi glömmer vårt kall
Själars vinter, ljusets fall
Djupt nere i jorden hörs urbergets sång
Elddagsjämning, Vedergällning, Undergång
Våra sår i brand, de av värsta sort
Himlen rämnar, liv rycks bort
Djupt nere i jorden hörs urbergets sång
Elddagsjämning, Vedergällning, Undergång

En otyglad urkraft, en glödande runa
Thurisaz, symbolen för jätteslakt
Katharsis, En rening där krafter födas
Fjattrad i bojor sen urtid, sen eon

Pulserande magma, en skärseldsaga
Likt världsträdet trana mot skyn
Den vilda kraften, som världen skapat
Kaos, Mörker, Transformation

07. Baldersbålet

Världens oskuld vilar tryggt på det vidga bålet
Allt som andas, allt som sörjt ryser i plötslig kyla
Blodröd sjunker solen, fjällens skuggor växa
Och högt i askens krona susar tidens höst

Vi har samlats här i sluten ring
Kring en likblek gud som om livet bragts
När dagen lida mot sitt slut
Skall flammor stiga mot himlens fäste

I sorgens timma på sorgens dag, stiger fadern fram
En fridlös fasas verop, som ur dvala facklans höjs
Ett sinne tyngt av kvalfull kvidan, en gåta utan svar
När stormen stämmor ekat ut, vad viskas till den döde?


Det som ingen trott. Det som ingen vetat.
Fann den vise, vad han fjärran letat?

08. Tiden Läker Intet

Det förflutnas fogdar kräver räfst!
Primae Nocte på jungfrutankar
Morgondagen faller för gårdagens lie
Men ingen pil kan Munin fälla


På framtidens halshuggna lik
Tronar ett fordom praktfullt rike
Ett rike vars vålnader styr dagens handlingar
Med bladet på min strupe styr de min blick


Tiden släpar sig fram med avskurna hälsenor
Samma moln skymmer samma himmel
Beväpnade äro förlidna fasor
Samma baneman väntar kring samma hörn

Den snö som föll i fjol
Ligger alltjämt kvar på marken
Gryningssolen veka strålar kämpar lönlöst
Mot minnenas Nifelheim

Tillvarons eftersmak är bitter
När hågkomsten har Hel som älskarinna
Morn, Tope och Otåle håller hov
Vredgade herrar över ett gramset sinne