Tracks

01. Istid
02. Ur Stjärnstoft Är Vi Komna
03. Polarnatten
04. Myren
05. Orkan
06. Havets Nåd
07. Norrskenssyner
08. Urvädersfången



01. Istid

Berggrundsväxlingens diadem
Spänner bågen för geologisk dramatik
Vittnet är älvdalars sjösystem
Dömda av solfläckars historik

Bland flyttblock som ishyveln transporterat
Där lager av svallgrus funnit sitt säte
Ligger det kala berget som istid deponerat
Med krossat skal och vittrat innanmäte

Mellan fjälltoppars lömska gömmen
Följer veckrännor från landisströmmen
Som har rasat ut med kylans ark
Där nu frosten skapar polygonmark

Rundhällytor koloniseras av vinderosionens era
De bitar ur berggrund som rivits lös
Och söndermalts till morän blandas med glaciallera
En eftervakning voluminös

Fjordbotten har höjts mot allt högre skyar
Och vilar som fossilers orörda katakomb
Ned löper isräfflor mot ödsliga byar
Där en kallfront nu väpnar en gigantisk tromb

En ny istid lägrar en allt kallare stämning
Sommaravsmältningens skede är förbi
Med ett växande snötäcke som efterlämning
När glaciärer väller ned i dalgångars utopi


02. Ur Stjärnstoft Är Vi Komna

Vintergatan välver sig där mörkret tar vid
"Ur stjärnstoft är vi alla komna"
En växelverkan mellan tanke och tid
Kompositioner, konstellationer vaknar för att sedan somna

Ur synlinjers dimensionerade och mäktiga djup
Ett meteorregn genom rymden, föränderlig men stum
Ett galaxiskt dis upplyst vid himlakroppars stup
Exploderande solar öppnar ett livsmysterium

Moder jords strömmar skyndar mot himmelsbryn
Fostrade av livskraftens dunkla gömma
Och evolutionens drama präglar hela vyn
Befäst i de tillgångar som vi börjat tömma

En silverljus och skir månskensstrimma
Förgyller atomsfären till en tempelsal
Jag fångas av upptäckters gryningstimma
Där mörk energi gör sitt värv som sträng principal

Jag balanserar på stjärnhopars glittrande arkad
När jag färdas längs universums ostadiga stråt
Där teorier samlas i kolumn och rad
Och ovissheten sjunger sin segerlåt

"Och till stjärnstoft skall vi åter varda"


03. Polarnatten

Solen strövar under horisontens gräns
Middagsmörker ger liv åt myter och illusioner
Nu, vintertiden skänker oss sin väldiga influens
När stjärnbilder speglar sig med snöns reflektioner

En tid har kommit för att ge oss ro
Den släpper lös den fjällstorm som vilat hos brisen
Måndränkt ligger järvens täckta bo
Den smög i hunger över den blanka isen

Sinnets alkemi
Stärks av mörkertidens magi
Över frusna vatten
Står polarnatten, polarnatten
Ett vagt himlaljusbestånd
Projicerat mot fjällets fond
Nu så glimrar skatten
Polarnatten, polarnatten

Himlavalvet draperas av solens broder
Tills polardag väcks ur nattens barm
En trofast kumpan då håller i ljusets roder
Med jordaxelns lutning som hävarm

Tills vi åter förförs av skumrask dager
Vid polarviddernas ensliga barriär
Föreställningsskuggan kryssar över färglöst lager
Värvad av tidens gondoljär

Som vilar över människoboning
Ger rum åt ytterligheters storslagna försoning


04. Myren

Tyst ligger myren i dimma klädd
Blott ekot av enslighet förestår
När regndis väter en gölrik bädd
Dess mörkröda purpurvitmossa och sileshår

Min vandring ut på gungfly irrar
I skymning mellan skuggornas ränder
Från randskogen giriga ögon stirrar
Och bevakar sitt byte från forna stränder

Lockrop från upphöjd källkupol
Vattenljudet som retar min törst
Och fjättrar mig i denna grönklädda nekropol
Tills dråget sköljer över mitt bröst

När myren kallar mitt namn
Och förföriskt fängslar hjärteslagen i sin kärva famn
När myrens ödsliga stämmor klingar
Ovan: en svulten korp som seglar på svarta vingar

Erosionsrännor har bildats av skyfallens färd
Här är jag värnlös för nordanblåsten
Våtmarken kramar benhöljet som en obarmhärtig värld
Och under botten kyler permafrosten

Färdigheter falnar bland myrullen
De träder in ett sumpigt mausoleum och fort
Hjälpt av trög erosion djupt i mullen
Som sakta driver det mänskliga bort


05. Orkan

Genom floddalar river en hastig blåst
Vindens stämmor sorlar om storm
Och öppnar den port som fridfullhet låst
Till skypalatsets grå uniform

Jord och bråte slungas runt orkanens öga
En plats urtidsrik och primal
Dess yttre föröder gestalningen på klippor höga
Likt konturen av denna kolossala spiral

En svallvåg sprids över ocean
Och regnet piskar ytan
Födda ur virveln från en orkan
Hör tordön dundra med outtröttlig röst
Ögat följer stormflodens karavan
Till den ångande havsgrytan
Som göder kraften till en orkan
Se åskvigg flimra från väst och öst

Vågorna väller genom strandgrottor
En föreställning Nordan hörsammar
Som kämpat friskt över vindblottor
Därtill slitet upp grova stammar

Till sist mattas orken vid bävande berg
Där kungsörn vilar vingen för regnskuren
Orkanen har då rensat landskapet till jordens märg
Med en fullbordan bringad av naturen


06. Havets Nåd

Vågdal och vågtopp förrättar sin eviga handling
Dyningar som tilltar för varje vågnedslag
Min skuta översköljs av denna kaotiska förvandling
Vid utloppet till en vidsträckt arkipelag

Här har jag silat tanke genom djupen
Och vilat själen i stormkast
Svårligen navigerat mellan klippstupen
Med revat segel och bruten mast

Spolad i dröm och dåd
Du som funnit havets nåd
Klar som vatten i vatten begravet
Där bäckar och älvar strömmar ut mot havet

Böljan spelar upp kaskaders symfoni
Som tog språnget ur cirkulationens melodrama
Likt fjärilen som flög ur sin puppa; fri
Att undersöka sitt livspanorama

Skydraget håller oss i ett krampande grepp
Otaliga öar, havet och "jag"
Brottsjö vräker mot kustformation och skepp
Framrullande med omätliga andetag


07. Norrskenssyner

Beskuggad av atmosfärers doktrin
Förföljd av vidskeplighetens fenomen
I mörkrets kista ryms fantasin
Som släppts ut av solvindens stundliga sken

Sinnesupplevelse och sensation;
Dödsinsikt och livfullhet
Flimrar ut ifrån ljusets grundton
Med imposant dignitet

En magnetisk växling löper på nattens palett
Och stormar lufthavet med bränders gestalt
Likt gröna facklor som bränner ut sin egen siluett
Mot en fond av rymdens världsallt

Förlupna gnistors dans
Från lägereld och gärdad spiselkrans
Sammanstrålar med norrskensprakt
Likt en förblindande fantom
Som färdats med eldtungors pråm
Och ljussätter syner som alldaglighet har mörklagt

Nu brinner hela himlakronan
Med en orytmisk puls i höjdled
Och väcker sång hos varghonan
Som smyger mellan skuggorna från nordblossets led


08. Urvädersfången

Ett snöfall färdas horsiontellt
När gryning och skymning sammansmält
I ett molntäckt kulet töcken
I långvarig helg och söcken
Likt en fånge bakom galler
När blodet tjälas av iskristaller
Mot evig natt på en himlakropp
Där en astroidlåga bränner fram sitt livslopp

Sönderfrusen, sönderbränd
Urvädersväxling i antåg
Skogsbranden härjar av blixten tänd
Och glaciären växer in i själ och håg

Vädermakters olympiad
Torka, storm och islupen kavalkad
Jag fälnas av stoftvindars idoghet
Solens och elmseldens intensitet
Gripen av vårflodens väldiga kraft
Översvämmad av jordens fodersaft
En urvädersfånge i isolation
Bevandrad i dess infodrande exkursion

Vattenmättnad skapar ras och skred
Utför naturens vidunderliga akropol
Där torrtallars brandljud bildar vandringsled
Står jag omringad av kloteldars ljungande bål